Parina.. helt enkelt

Är i morgon ! Denna veckan har varit upp och ner med mitt arbete. Den började ganska dåligt och sen blev det såklart bättre. Jag känner nu att jag kanske bara behöver skriva 5 sidor till vilket känns jätteskönt. Jag vaknade vid 7 idag och tänkte att jag skulle ta itu med det men jag orkade inte. Jag behöver pausa lite. En dag ska jag pausa ifrån detta stessmoment. I morgon ska jag vara klar. Så är det bara ! Jag har börjat så smått med redovisningen vilket känns jätteskönt.

Ångest ! Jag känner hur den så smått börjar krypa runt i magen på mig. Bara åtta praktikdagar kvar. Visst det ser ljust ut med min utvecklingsplan (om jag får säga det själv) men rädslan och pressen börjar bygga bo i mitt huvud. Nu har jag varit borta ifrån skolan i mer än åtta veckor och jag börjar känna att jag börjar bli jag igen. Men är det tillräckligt för att göra en superpressentation ? Just nu känns det inte så tyvärr. Och det suger. Jag försöker spola tillbaka till var allt började gå fel men jag kan inte sätta fingret på det och säga "där är det nu löser vi det" för det är allt jag vill. Jag skulle inte önska min värsta fiende detta ! Så hur löser jag detta ? Jag väljer att köra "faking it until you're making it" eller ja till examen sen ska jag återgå till att vara jag och veta att det duger för att jag gör mitt bästa vilket är skönt. Jag har aldrig kämpat så mycket för att misslyckas så som jag har gjort de två senaste åren och det suger. Tur är det kommer att stå på mitt CV att jag är examinerad turistkoordinator och inte "ett sönderplockat vrak".

För jag har varit ute och gått i en timme ! Eller ja 49 minuter 27 sekunder om jag ska vara exakt. När jag började gå så hade jag väldigt positiv inställning och kände att "det här behöver jag" och "wow jag har verkligen kommit ut ur mitt idé, vad jag har saknat detta". Jag och Klara gick ner till stranden och jag hade henne lös. Jag känner att jag/vi måste passa på att göra det innan hundförbudet på standen börjar att gälla. I var fall så var det inget bra på TV så jag ville börja vara duktig igen och börja vara ute mer. När jag hade gått en halvtimme började jag inse varför jag inte gillar att vara ute och gå i detta klimat. Trots jag hade varit på rörande fot över en halvtimme och solan hade inte gått ner helt hade inte min blodcirkulation kommit igång. Detta problem har jag haft så länge jag kan minnas men jag brukar skoja bort det med att jag gillar inte gå ut och gå för att jag är lat. Det funkar varje gång eftersom jag har en latsida. Sanningen är att mina ben blir så kalla att det gör ont och det ända som hjälper är att dra av mig byxorna och klia så hårt att det är gränsen på att det blöder för då kommer blodet igång och det kan jag ju inte göra varje gång jag går ut ! Så nu sitter jag här hemma med varmedyna under benen som en gamling istället för att klia isönder dem. En annan anledning till att jag längtar till varmen. Att kunna gå utomhus utan att lida och att vara klädd som en michelingubbe.

Idag är jag lite sur och besviken. Denna veckan har jag kämpat hårt med mitt projektarbete och idag hade jag tänkt ägnat till de sista intervjuerna men idag fick jag ett fett bakslag. Jag tänker inte nämna företaget även om jag är arg men jag ringde dit för att ställa lite frågor och om jag kunde komma dit på ett möte men jag fick ett jätteotrevligt bemötande. Egentligen hade jag tänkt whina lite mer men jag orkar inte. I morgon ska jag låta mina släktingar inspektera (och förhoppningvis inte kritisera för mycket) på mitt arbete. Men det behövs i alla fall. Borsett ifrån ekonomin är grovarbetet gjort i alla fall så egentligen ska jag gå med huvudet högt och vara nöjd för det hårda arbetet och det är jag så nog om detta (:

Idag har jag varit i stallet. Ja jag vet om man känner mig så tappar man hakan men det är sant jag har vairt i stallet med en vän hos hennes häst. Jag tyckte att det kändes riktigt kul och jag är inte lika rädd för hästar som jag har varit i hela mitt liv. Det var skönt att andas frisk luft idag. Det har varit och blivit en rikitgt fin dag idag och jag har inte alls varit sugen på att sitta framför min PC och skriva på mitt arbete. Men imorgon är en ny dag.

Efter den hårda timmen igår om visumansökan fick jag faktiskt svar på kvällen (då det är morgon i AU) om att mitt visum är beviljat. Det känns riktigt bra. Nu är det som sagt bara dagar och CSN kvar. Resten är bara spnna små detaljer som att packa rätt och komma till ordning när jag väl är på plats. Känner mig lite nervös inför att komma dit en dag försent. Det blir mycket intensivt med att hitta rätt, packa upp allt, handla mat och komma in i rätt tidsrytm på en dag men jag får skylla mig själv som har bokat en så sen biljett så det är bara att bita i det sura äpplet och le.

Ja är på humör att bjuda lite på mig själv så jag tänkte berätta om en "dålig vana" som jag insåg denna veckan att jag har. Jag tänker mycket men vem gör inte det. Jag tänkter på mycket roliga saker och då börjar jag flina. Detta kan hända när jag är med folk men framför allt när jag är själv. När jag kör bil och det kommer en låt som jag har ett roligt minne till börjar jag skratta. Det är okej när jag är i bilen och själv för då ser ingen mig (tror jag) Men denna vanan har jag börja ta med mig när jag åker kommunalt. Jag kom på mig själv när jag satt och lyssnade på The Sounds och tänkte på när jag och Matilda var på semster i Sälen och alla sjuka grejer vi gjorde. Vilket var kul så jag började flina. Då kom det en man gåendes på andra sidan gatan och sneglade lite konstigt på mig. Då började jag tänka efter och insåg att jag gör det rätt ofta. Det är väldigt härligt men lite läskigt när det är okontrollerbart och jag är ensam. Jag hoppas innerligt att folk ser på det lika befriande som jag och inte läskigt som när Sheldon Cooper ler :P

Jag slog precis över på MTV world stage och dom visade ifrån en av Keshas livekonserter. Hon är inte riktigt min smak. Jag tycker att hon är en blond barbiedocka som man har hängt bakom en bil och låtit åka med en väldigt hård lerig färd. Då syftar jag på hennes trashiga kläder, hår och smik som hon kallar "skräp mode". Men det var en låt som hon sjöng som var rätt ifrån hjärtat bortom den påtända fasaden hon har och den föll jag för. Jag vet hur den låter på skiva men på konserten var den väldigt broken down, fin och instrumental.

Ungefär så känner jag med paranoida fredag den 13 nojjor. Det tog mig faktiskt halva dagen att inse att det är fredag den 13 idag. Idag är jag ledig. Så skönt ! Jag jobbade ju med vennisagen förra fredagen. Men lediga dagar är olika för mig i olika perioder. När det är sommar är en ledig en dag att göra så lite så mycket, helst i solen på stranden med vänner. Vinter är en ledig dag så djupt ner i täcket som det bara går. Men idag är en ledig dag inget av det. Idag har jag varit uppe i tid och suttit i möte med IBS och sökt visum i en timme. Jag trodde det skulle ta 10 minuter men det visade sig vara mer kompicerat än så men det är ett steg nämre Australien. Nu är det bara dagar och CSN som är kvar. Det är helt sjukt. Jag tänker på det varje dag och jag vet att det ska hända men det känns fortfarande inte på riktigt. Jag vet inte varför men varje dag vaknar är faktiskt en dag nämre. Jag har inte kännt mig såhär exalterad sen första gången jag åkte till USA. Men nog om det ! Annars har jag suttit med min utvecklingsplan och försöker komma igång med mitt examensarbete. Jag har bestämt mig för att jag ska vara klart nästa fredag. Det ger mig 3 veckor till finslipning och träning. So far jag har mitt arbete börjat ta form och jag börjar veta vad jag ska göra men det är svårt. Jag har inte förväntat mig att det ska vara lätt heller så jag måste verkligen ta mig i krägen och göra ett bra arbete ! Men idag har jag bara skissat lite, varit på stranden och när jag kom hem lagade jag min goda kyklingsoppa. Att vara ledig innebär också för mig att vara ensam och det behöver jag med. Minst en gång i veckan. Det brukar vara söndagar då försöker jag göra så lite som möjligt (: Denna söndagen ska jag finslipa på en evenemangsplan som jag ska redovisa i på måndag. Det kommer bli spännande för det är gällande växterna så jag känner att jag är ute på hal is över min vaga växtkunskap men jag lär mig så mycket och det är kul !

Tro det eller ej men jag har faktiskt ett ämne att skriva om idag. Eller ja jag flummar så ser vi var vi hamnar. Förmodligen inte där jag tänkte. Anyways ! Det är inte ofta men efter ett långt och efterlängtat samtal igår med min käraste i USA så frågade mamma om jag inte vill att hon ska komma hem och mitt första svar var nej. Min andra tanke var nej. Min tredje tanke var att nej låter lite taskigt så jag ändrade mig till lite men jag har mina skäl. (Så om du läser detta käraste Matilda bli inte arg) Vi är alla olika och jag tror stort på att frihet gör oss lyckliga. Så om jag får välja att ha min bästa vän 10 minuter ifrån mig och olycklig eller ha henne på andra sidan jorden, lever ett lycklig liv och har massa awesome storys att dela med sig av ? Då är valet ganska enkelt. För mig är det i alla fall. Och inspirerande (: Speciellt sånna här regniga och tråkiga dagar. Då känns det skönt att jag är genuint glad och inte bitter. Sen kommer det bli så ***** roligt när vi kommer att återförenas (:

Nu var det dags att sitta här igen och skriva av mig lite. Jag har funderat lite faktiskt på detta. Jag gillar att blogga av många skäl men framför allt nu när inte så många känner till att jag börjat igen för då känner jag inte tvånget att blogga varje dag utan när jag känner för det. Förra veckan bloggade jag inte för att jag mådde skit och var slö. Denna veckan har jag inte bloggat för att jag har mått bra och haft mycket att göra.