Parina.. helt enkelt

"if your hair is relaxed, white people are relaxed. if your hair is nappy, they're not happy."

Publicerad 2013-02-09 03:40:00 i Min Hårresa

 
Före 
 
 
Två veckor efter jag hade klippt av allt
 
 
 
 
TODAY !!
 
Citatet som jag har i min rubrik är taget för en filmdokumentär som heter "Good Hair Movie". Filmen handlade om vad som är Good Hair och vad historan är bakom det.
 
När jag hörde det citatet skrattade jag men när jag tänkte efter så är det så otroligt tråkigt att det gamla uttrycket hänger kvar. Så historisk sett är jag körd nu. Jag har det fulaste håret man kan ha och den högsta form av anställning jag kan få är ett slavjobb på en farm.
 
Om jag hade behålt håret jag hade på översta bilden (vilket är livsfarligt för din hud och hår) så hade jag eventullt fått ett slavjobb inomhus.
 
Men det var inte den tiden jag föddes eller lever i idag. Det intressanta i mitt fall är att jag är inte vuxit upp i afrokulturen. Det närmsta jag kom under min uppväxt var när fotbollspelaren Henrik Larsson hade dreads under sin ungdom. Sen rakade han av sig allt för det går inte att reda ut den typen av hårtypen.
 
Under min uppväxt har mitt hår aldrig handlat om livskvallite. Min upplevelse över mitt håt hav arit förljande:
 
  • Vänner eller främlingar har alltid velat ta i mitt hår för det är annorlunda
  • Jag kan inte använda vanligt schampoo eller balsam
  • Jag kan inte kamma eller borsta mitt hår
  • Jag fryser alltid om öronen (för mössorna är för små och håret är för stort)
  • Jag bränner mig lätt på axlarna eftersom håret inte skyddar
 
Vad som var jobbigt för mig var att inte kunna kamma mitt hår eller att det fanns produkter eller frisörer som kunde fixa mitt hår. Av de skälen började jag rakpermanenta mitt hår. För första gången i mitt liv kunde jag känna vinden i min skalle, vilket var väldigt läskigt och hade svallande hår. Feminimt hår. Kvinligt hår! 
 
Vad som fick mig att ändra mig var ett Glee avsnittet Born this way som är inspirerat av Lady Gaga. Jag har alltid vetat att jag var annorlunda och jag var okej med det. Det jobbigaste för mig var att inte ha någon som jag kunde relatera till eller bli inspirerad till att vara mig själv. Vad som ansågs/anses att vara vackert under min uppväxt var/är blond långt hår, blåögd och smal. 
 
Nu lever vi under The Obamanation vilket både är på gott och ont. Men musik, kultur,modeller, skådespelorskor, eller andra offentliga karerärer är inte längre Barbienation. Tyvärr kan jag inte säga att det har lätt till fler förebilder eller inspiration personer för i mina ögonen känns det fortfarande "kulturanpassade". 
 
Jag har fått leta och letat har jag gjort. De senaste 6 månader har jag följt The Natural Hairmovement. Tillbörjan med var det Youtube klipp om tjejer som hade rakpermanenat hår och rakade av allt för att låta deras naturliga afro växa ut. Nu följer jag forum på instagram som inspirerar tjejer med afro att gå tillbaka till sitt naturliga eller fortsätta i den naturliga hår.
 
Som jag känner just nu vill jag bli "större" Jag älskar mitt hår och jag hatar mitt hår. Jag kommer alltid hata när jag går upp på morgonen och håret är intrasslat i min hjärna. För varje milimeter som växer ut älskar jag mitt hår mer. Jag älskar mitt unika hår och formen på det när det är utkammat. Om jag blir nekad en anställning för mitt hår så är det nog inte det rätta jobbet för mig så jag är inte bekymrad för då är det nog inte det rätta jobbet för mig ändån.
 
Jag hoppas även att jag kan inspirera andra tjejer som bor i en stad eller ett land där det inte finns produkter och redskap lättiljangligt att ha tålomod och hitta andra sätt att arbete runt det här och göra håret till en älskvärd del av dig istället för ett problem för dig.
 
Ha det gött alla (:

Kommentarer

Kommentera inlägget

Publiceras ej

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela