Parina.. helt enkelt

3 i rad

Publicerad 2013-07-31 21:21:37 i Jag ... helt enkelt

Idag är tredje dagen i rad jag är hemma. Jag mår bra och det har varit väldigt skönt. Bara få vara. Det låter kanske väldigt egotrippat att säga men jag har trivs så bra med mig själv och vara själv med mina egna tankar.Jag är förvånad över hur insikterna har kommit som en varm ström i mig. 

 

 

Det är precis som jag har letat efter något som har saknat och jag inte vet vad det är eller hur det ser ut så att jag inte har kunnat hitta det och sen kom det till mig när jag slappnade av. När var mottaglig för det. Innan det hände var jag otålig och ledsen men nu känner jag mig så lugn och nästan "hel" på något sätt.

 

 

Något annat awesome som har hänt de senaste dagarna är att jag har haft tid till att pyssla med mina pärlor och jag har BAKAT !! Två saker som jag verkligen älskar här i livet.  Speciellt bakning. Det kan man inte tro om mig för jag avskyr verkligen att laga mat men bakning är något som jag tycker är jättekul. 

 

 

För första gången på väldigt väldigt länge bakade jag för att jag älskade det. Inte för jag ville prestera något. Mycket i mitt liv och vad jag gör handlar om att prestera och prestera bra. Jag har insett att det har varit bra och har tagit mig långt men nu behöver jag en paus ifrån det. Jag vet inte hur långe det kommer att vara eller vad behöver göra istället utan jag vet bara att jag mår väldigt bra just nu och är tillfreds med mig själv samt om jag inte hade tagit en paus så hade jag nog hamnat i en depression. 

 

Jag kan inte fatta att detta inlägg slutar med ordet depression. Detta inlägg skulle ju handla om två saker som jag verkligen tycker om i livet. Men som det alltid blir när jag skriver: Det börjar i med en tanke och syfte och slutar på en helt annan plats. 

 

 

 
 
Skogsbärspaj
 
 
 
 

 

Arts and craft day

Publicerad 2013-07-26 23:05:38 i Inspiration

 
 
Idag var första dagen på väldigt VÄLDIGT länge som jag hade en heldag hemma utan att göra något. Så jag tog min dyrbara tid i min ensamhet att pyssla lite. Det är så skönt att bara pyssla och slippa tänka på något annat. Gratis terapi (:
 
 
 
 
Till vänster är mammas beställning
 
Till höger har vi en ny skapelse som jag har döpt till " In the name of love"
 

Mellanlandning

Publicerad 2013-07-19 23:58:00 i Jag ... helt enkelt

Nu är jag hemma. Igen ! Det känns som om jag fortfararnde inte kommit ut ur dimman. Jag har så kul. Jag gör så mycket. Jag får spendera tid med människor jag tycker om på ett vis som jag inte har haft möjlighet på väldigt VÄLDIGT länge.
 
Egenltigen borde jag sova nu men jag kunde inte så jag chekca in här. Inte för att skriva allt roligt jag har gjort utan bara skriva. Haha när jag väl har något roligt och intressant att skirva om så skriver jag inte. Ohw well...
 
 
Annars då ? Jag har fått frågan många gånger vad nästa steg är. Svaret är, jag vet inte riktigt men för första gången sen studenten är jag inte så orolig över min framtid. Helst av allt skulle jag vilja resa lite. Det är så fint väder, varför inte tågluffa igenom Europa ? Eller åka till Sydamerika i vinter ? Jag har ett sug att uppleva saker i nuet och bara vara. Tänk att ligga på den breda vita sandstranden i Floria ? Eller sitta på en uteservering nere i någon mysig grekisk hamn? Jag hade inte tackat nej till det.
 
 
Det var allt från mina tankar idag. Det är dags att försöka sova nu. Ha det gött alla

Far och flyg vecka

Publicerad 2013-07-05 19:48:52 i

Denna veckan har/kommer att innehålla många resor lite här och där:
 
I måndes var jag i både Ängelsbäck och Grevie för att hälsa på min faster.
 
 
I tisdes cyklade jag två mil och slutade up hos min kusin.
 
 
I onsdes var jag i Klippan hos tandläkare och optiker.
 
 
I torsdes åkte jag till Småland och kom hem idag.
 
 
I morgon åker jag till Malmö och stannar där tills söndag
 
 
Söndag natt åker jag till Skottland (:
 
 
Så vädligt mycket far och flyg denna veckan.

Händerna mot himlen

Publicerad 2013-07-04 13:15:40 i

Tror du att du och jag kommer att ses igen?
Tror du att du och jag, har en framtid tillsammans?
Tror du att du och jag kommer att leva länge än?
Det tror inte jag.
 
Tror du att du och jag kommer att minnas den kvällen?
Tror du att du och jag kommer att drömma oss tillbaka?
Tror du att vi kommer leva lyckliga i alla våra dar'?
Även om vi aldrig mer ses.
 
Händerna upp i luften.
Pannan mot baren, nu spränger vi taket.
Hamnar i himlen, där änglarna gråter.
Stan är vaken, allt är förlåtet älskling!
Händerna upp i luften.
Vi ska bli fulla, livet är meninslöst.
Vem bryr sig?
Natten är vacker, du är som natten.
Och jag är en vinnare igen.
 
Tror du att du och jag kommer att vinna det här racet?
Tror du att du och jag har en chans mot alla andra?
Jag önskar att jag kunde gå på någonting mer än bara känslan,
av att allting redan är försent.
 
Händerna upp i luften.
Pannan mot baren, nu spränger vi taket.
Hamnar i himlen, där änglarna gråter.
Stan är vaken, allt är förlåtet älskling!
Händerna upp i luften.
Vi ska bli fulla, livet är meninslöst.
Vem bryr sig?
Natten är vacker, du är som natten.
Och jag är en vinnare igen.
 
Igen
Igen
 
 
 

Förtvivlad

Publicerad 2013-07-02 12:28:33 i Jag ... helt enkelt

Jag vet inte om jag ska säga förtvivlad eller förvirrad för jag tror att min förvirring gör mig förtvivlad. Idag är det tisdag och jag har varit hemma i 5 dagar. Under dessa fem dagar har jag haft nöjet att få vara med min släckt igen. Det var jätteroligt att få träffa alla igen efter ett år ifrån varandra.

 

Det är skönt att vara hemma i mitt egna rum med mina saker och framför allt äta upp sig. Jag har gått ner 8kg sen jag åkte. Det är lite märkligt för jag kände mig inte tjock när jag åkte och jag känner mig inte supersmal nu men det är skillnad på mina kläder. Dom bara trillar av mig. Jag har inte haft storlek S sen jag var 16 år. Men men nog om min vikt för det förtvivlar mig inte ett dugg.

 

Jag har levt ett annat liv. Jag kan inte säga ett nytt liv för det har alltid funnits där och jag tog steget att utforska det för ett år sen. Ett år har gått så snabbt. Så snabbt att det känns som om jag har bara varit borta en vecka. Det handlar inte bara om att det inte har hänt så mycket här hemma utan det handlar om att jag ofrivilligt har hamnat i den personen jag var innan jag åkte.

 

Varför jag säger ofrivilligt är för att jag kände mig väldigt ensam innan jag åkte. Jag hade åstadkommit så mycket under de två senaste året och jag var fortfarande inte nöjd. Jag var så ensam och mer ensam när jag hade nått mina mål. Eftersom jag hade satt så höga mål att jag fick lägga så mycket energi på att nå målen så fanns det inte tid eller energi att känna mig ensam. När jag väl nådde målen kom tankarna tillbaka och lyckan var inte långvarig.

 

Jag hade höga mål för Australien. Jag jobbade hårt som bara en för det. Men det är inte som hemma. Där fick jag beröm om jag kunde hålla ett samtal längre än 2 minuter. Där hjälpte folk mig utan ens jag behövde eller ville ha hjälp. Och det var precis vad de var, folk. Oidentifierade människor som ändå vill dig väl. Så otroligt ovant vad jag är van vid här hemma. Det fanns liksom ingen press på mig att lyckas så stort som jag ville längre. Det hindrade dock inte mig från att jobba hårt men det fick mig att inse att det inte är allt i livet.

 

När jag skulle hem var jag glad att få vila. Jag hade jobbat hårt i skolan, vilket resulterade i 11 MVG och 6 VG. Samtidigt som jag pluggade heltid jobbade 20-30 timmar i veckan. Som sagt en paus var välbehövd !

 

Nu är jag rastlös. Jag ville ha paus för att vila upp mig och göra saker som jag inte har gjort på länge. Det lyckades jag göra på 3 dagar och nu är jag rastlös. Nu har jag ett fullspäckat schema på två veckor men jag har ändå hunnit komma ner i rastlösa träsket.

 

Vad kommer hända sen ? Kommer jag få som jag vill ? Kommer jag bli lycklig ? Kommer denna känslan av rastlöshet någonsin försvinna ? När kommer jag sluta att känna mig ensam ? Vad är mina nya mål ? Hur ska jag kunna toppa det som jag har gjort hitintills ?

 

Detta cirkulerar i mitt huvud dag ut och dag in. Året var 2005 och skulle jag söka till Klippans gymnasieskola. 15år och skulle välja min framtid. Jag valde turism för jag ville jobba med saker som jag tyckte var kul på fritiden och passa min personlighet. Jag lovade mig två saker då också:

 

1 Jag kommer ALDRIG fastna i Klippan. Jag vill så långt bort som jag kan komma.

2 Efter gymnasiet ska jag plugga max 4 år och sen jobba resten av livet. Jag ville inte bli som de som jobbar direkt efter gymnasiet, flyttar hemifrån och sen måste flytta hem igen när de ska plugga. Typ vara 25 år och bo hemma.

 

Så vad har hänt sen dess? Efter gymnasiet flyttade jag ifrån Klippan. Jag blev den yngsta som blev antagen till den ledande turism högskolan i landet och pluggade där i två år. Jag flyttade BOKSTAVLIGEN så långt ifrån Klippan jag kunde komma för att specialisera mig på event. En av de 4 byggstenarna i Turism. Så jag pluggade samtidigt som jag jobbade på det största event/underhållning företaget i Australien. När jag ser det på mitt CV och när jag säger det låter det så maffit alltså men jag jobbade hårt för att få det.

 

Jag har nått de sakerna jag sa till mig själv 2005, när jag knappt var 15år gammal. Jag var bara ett barn som inte passade in och hade stora drömmar. Jag är inte ledsen för att jag inte passade in för det är det som har gjort mig till den jag är idag. Jag är lite ledsen eller med förtvivlad att jag fortfarande inte är nöjd efter att ha åstadkommit så mycket. För det kan jag se, jag kan se att jag har åstadkommit så otroligt mycket men jag är inte nöjd. Lyckan är inte långvarig.

 

Är det något fel på mig ? Vilken pusselbit är det som fattas ?

Tro mig om jag hade vetat så hade jag gjort allt för att hitta den.

 

 

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela